Igår fick jag en kommentar på mitt inlägg om "300 situps om dan i 3 veckor".
Det var någon Anonym (såklart) som tyckte att jag bedrev någon typ av vikthetskampanj.
Jag brukar inte bry mig om dumma kommentarer men den här gången gör jag ett undantag för att det är ett viktigt ämne.
För det första så tror jag att dom som har läst min blogg under en längre tid verkligen vet att det inte är tal om någon vikthets. I mitt fall är det såhär: Jag tycker om att träna. Jag har för 3 månader sen börjat springa och börjar först nu att tycka om det och jag styrketränar hemma i mån av tid och lust. När det kommer till mat så äter jag bra mat. Mycket frukt och grönt, det har jag alltid gjort, mest för att jag tycker det är gott. Men jag älskar hamburgare, kan inte leva utan gott bröd och tycker att godis,kakor,bullar och glass är fantastiskt gott, men kanske inte varje dag.
Att säga att jag bedriver en vikthetskampanj tycker jag är fånigt.
Jag tycker om att träna och jag försöker inspirera folk att hänga på. Jag försöker få med mig folk på mina utmaningar för att vi ska kunna puscha varandra.
Sen skrev den här personen att jag har ett ansvar...
Visst, alla har ett ansvar, om man så är granne, skolkamrat, lärare, bloggare. Jag har inget större ansvar än någon annan. Föräldrar har ett ansvar att uppfostra sina barn att bli starka och självständiga individer, så att man sen ska kunna växa upp i ett samhälle med dom påtryckningar som finns men ändå kunna staka ut sin egen väg i livet och välja själv.
Så jag kommer att fortsätta som jag gör med min träning och mina "nu kör vi"-inlägg och framförallt jag kommer att fortsätta äta bra och god mat.
För det är livet för mig, kärlek, mat, träning och...ja, okej då, shopping!