Jag fick just ett samtal från en regissör. Han sa -Nej, det blev inte du.Det var för en grej jag provfilmade för i våras, det verkade kul och provfilmningen blev bra, men man får ju inte alla jobb.
Men när jag fick det här samtalet så kom jag på hur luttrad jag har blivit. Jag är van att få nej nu. I min bransch får man nej, alla får nej, man får många ja också.
När jag var ny i branschen så var ett nej hemskt. Ett nej följdes av dagar av tolkningar av hur den som hade ringt hade sagt det, varför, vad hade jag kunnat gjort annorlunda? Nu är det annorlunda, jag vet någonstans att jag kan och jag vet att vill dom ha mig så hade dom valt mig, vill dom inte det så var det inte så mycket jag kunde göra. En annan skillnad är att förut var varje nej en dörr som stängdes och idag känns det helt tvärtom, nu har jag en fri och öppen höst. Lovely. Blir jag ledig så är det skönt eller så får jag något annat spännande projekt och då blir det toppen.
Sen tänker jag alltid (och det får mig att må bra;)): Dom vet inte vad dom missar.
Inlägg
3 kommentarer:
Tänk om man alltid kunde tänka så- att ett nej är en öppning inte en dörr som stängs...
Precis - det är deras förlust!
Jag hade aldrig haft det jag har i dag om jag inte fått ett Nej ibland. jag hade aldrig flyttat från norrland och hit till sörmland, aldrig haft mina tre underbara barn, aldrig träffat mina fantastiska vänner genom livets alla faser, aldrig startat min gårdsbutik tillsammans med en av dem, aldrig funnit den utbildning som jag sökt in på till hösten... om jag inte fått gå en annan väg tack vare ett Nej då och då.
Jag tror att ödet leder oss rätt till slut - för en del kan det ta hela livet och kanske aldrig ändå aldrig nå fram. Allting har en mening. Andra hittar rätt dörr direkt. För i slutänden är det jag som väljer rätt väg, så gott jag kan.
Oj, vilken djup kommentar detta blev.
Tror jag ska gå och ta mig ett glas rosé och sätta mig i kvällssolen en stund...
Kram =)
Härlig inställning! Så ska jag också börja tänka.
/Hanna
Skicka en kommentar