Stackars sate...

Idag när jag var på väg till veterinären med Doris (vilket för övrigt gick jättebra) hände en grej.
Jag skulle åka rulltrappa upp till tunnelbanan som skulle gå om 4 minuter. Jag står i kö (med Doris i famnen) till rulltrappan och precis när jag ska vika vänster för att gå uppför rulltrappan (på höger sida står man i den här ordentliga stan) då blir jag påsprungen bakifrån av en man. Jag vänder mig om och säger -Oj! Då väser en sönterstressad man -Men gå på då! rakt i mitt ansikte.
Jag blev helt paff. Jag sa- Ursäkta, men tunnelbanan går inte förrän om 4 minuter iallafall. Jag ville nita honom. Vilken idiot! Men sen kom jag på att han nog kommer att bli drabbad av en svår stressrelaterad sjukdom vilken dag som helst. En del straffar Gud med detsamma.
Så jag struntade i att nita honom.