Vi måste fortsätta prata om mina grannar

Det börjar kännas som att jag hittar på allt om mina grannar men det gör jag inte, jag bor nog bara i ett väldigt konstigt hus.
Det här handlar om en ny granne, eller han är inte ny men jag har aldrig berättat om honom förut.
Det här är en kille i 30-årsåldern, väldigt smal med glasögon. Jag har träffat honom kanske fyra gånger, första gången var när det brann i vårt hus i våras, då samlades vi alla på gården utanför huset och den här killen hördes mest av alla han skrek och var arg och tyckte att det var skandal att alkoholisten som hade tuttat eld på huset 3 gånger fick bo kvar i huset.
Hur som helst nästa gång jag såg honom så gick han framför mig nere vid tågstationen, han var kanske 50 meter framför mig och han tittade bak hela tiden. Helt plötsligt började han springa, han sprang och tittade bak som att han var rädd för mig, väldigt konstigt. Tredje gången jag såg honom var när min kära tantgranne sa att mina hundar skäller, då stod han bredvid och nickade och höll med som ett mähä och nu fjärde gången var idag. Jag kom ut ur porten på väg till bilen och han hade gått ut precis innan mig, han tittar bak på mig och tittar fram och tittar bak och börjar springa, han springer och tittar, springer och tittar och så försvinner han runt nästa husknut.? Va?
Vad är det här? Han kanske är paranoid och då är det synd om honom men jag förstår inte...
Vad är det som händer med mina grannar?
Det känns som att jag är med i Truman Show. Dom måste veta nåt som inte jag vet...