Jag har precis kommit hem från en väldigt händelserik och jobbig dag på Hundstallet.
Jag fick vara med och omhänderta en hund idag, jag åkte med som chaufför.
En hund som inte hade blivit särskilt bra behandlad av sin ägare.
Hur kan människor göra så? Hur kan människor vara så sjuka i huvudet?
Det gör ont i hela mig och jag vill inte tro det. Jag vill inte att sånt här ska hända.
Det som gör mest ont i mig är att hundar är så otroligt lojala djur så när vi skulle åka från ägaren så ville den inte följa med, trots allt den har varit med om så är ändå ägaren den som hunden litar på och så är det oftast. Det är då jag vill gå fram till ägaren och skrika och sparka och slåss. Din jävel! vill jag skrika, men det kan jag inte, så vi tar hunden in i bilen och åker tillbaka till Hundstallet. Det värsta är att dom här hundarna oftast får komma tillbaka till sina ägare för kraven på bevis som krävs är galna.
Det var en tung dag idag och när jag kom hem kramade jag mina hundar extra länge.
Hundstallet är helt fantastiska. Utan dom så vet jag inte hur de hundar som har det svårt i samhället skulle ha det, jag vågar inte ens tänka på det. Om ni vill bli medlemmar eller stödja Hundstallet på nåt annat sätt så gå in här. Snälla gör mig sällskap och bli medlemmar!
Inlägg
6 kommentarer:
förstår dig helt..
men gud asså de är de hemskaste som finns fattar inte hur folk kan vara sååååååååå känslokalla?!?!?!?!?!? Hatar djurplågeri!!!!
//Frida ( www.shooooo.blogg.se )
Jag hatar djurplågeri, det är så grymt. Förresten är du anställd på Hundstallet? Ha det bara bra, Mvh Viktor.
Ja usch och fy så hemskt, man saknar ord totalt! Stackars stackars oskyldiga hundar! ;-(
Ska berätta en sak. en tisdagskväll hade ja och en kompis varit på Kvarnen och var på väg hem till mig. Vi tänkte gå hem över skanstullsbron då tunnelbanan inte gick längre.
Vid korsningen görgatan/ringvägen träffar vi ett uteliggargäng med en liten underbar hundvalp. Den lilla var jätte rädd och gnydde. Tjejen som "ägde" hunden hade tagit en vajer som man binder fast utomhusmöblerna med runt den lillas hals som koppel.
Då vi pratade med de gänget så märkte vi hur aggressiva de var och hur påtänd hon som hade hunden var så ringde jag polisen. De sa att de skulle skicka en bil snart... Vi stod runt hörnet och väntade, 1h senare och ingen polis, ringde jag 112 igen och berättade, de lovade en bil... ytterligare 1h och vi var frusna och kalla men ingen polis...Tillslut gick vi förbi gänget igen, tog den trevligaste äldsta damen i alkis gänget åt sidan, vi erbjöd henne 2000kr om hon tog hunden från den aggressiva tjejen som sparkade och skrek hela tiden. Men hon vågade inte göra det...
Vi gick till medborgarplatsen, väntade i en 40 minuter kanske på att en polisbil skulle passera. Jag sprang ut i vägen och stoppade bilen och de åkte fram till gänget... Och de omhändertog hunden. Vi var så glada, äntligen kunde vi sova med gott samvete.
Nu för någon vecka sedan, såg jag på tunnelbanan den tjejen lika hös och skrikande som innan, med den lilla hunden i ett koppel iof, men ändå. Jag blev så ledsen, mitt hjärta brast!!
Iallafall, Tycker vi borde kämpa med att få polisen att agera, de ska inte behöva ta så lång tid att få någon att bry sig när någon far illa. Hade det varit ett barn hade det varit där på en gång.! Jag vill förändra lagarna och höja straffen!
Förlåt för en novell i din blogg, men behövde få ur mig detta, skrev det på min blogg då det hände...
Massa Kramar Sofie lalejja.blogg.se
Tack Sofie! Det är tack vare såna som du som hoppet lever vidare! Fantastiskt bra gjort. Har du sett det här gänget igen? Vet du var dom brukar vara?
Skicka en kommentar