I love to hate you

Jag läser om mig. Alltså jag kan googla på mig, läsa i forum, kolla mail och sms som vi får till radion m.m. Jag gör det för att jag vill veta. Jag vill veta vad folk tycker om saker jag gör, tycker dom att et är bra, tycker dom att det suger, bryr dom sig eller bryr dom sig inte. Jag vill veta. Även om folk skriver dåligt om det jag gör så vill jag ändå veta. Jag har alltid varit så. När man gick i högstadiet, jag tog alltid reda på vilka som hatade mig och varför. Jag tror att det är en sporre för mig på nåt sätt. Jag anser att så länge folk tycker något så är det bra, mycket bättre än likgiltighet, för det betyder att jag har satt igång känslor hos folk.
Det här har ju blivit väldigt tydligt nu när jag pratar i radio varje morgon. Vi har ju både sms och mail som folk kan skicka in vad som helst på och som vi läser utan filtrering. Och det är lika intressant varje dag. Första sms:et kan vara "Åh, vad det är toppen att vakna till er varje morgon, keep up the good work".Nästa kan vara "Snälla Claudia, tagga ner, sluta skrik och va hysterisk." Nästa kan vara "Du har en jätteskön radioröst Claudia, kul program! Ni har fått mig att byta radioprogram på mornarna, lyssnade förut på ...". "Ta bort Claudia...!"Ja, precis så här mycket kan det skilja mellan folks åsikter. Och det är bra tycker jag. Så länge folk tycker.
Jag blir inte ledsen när folk inte tycker om mig. Jag är van. Jag tror att om man är en tjej som har starka åsikter, bestämda ideér och inte skäms för att prata eller skratta högt så är det lika bra att vänja sig vid att vissa inte tycker om det.
Så jag gillar läget, tyck om det jag gör eller gör inte det. Jag får varje dag göra något jag älskar och jag får till och med betalt för det så jag lovar, jag kan ta lite skit.
Word.