Trött på tramsjournalister

Åh, jag bli så trött!
Jag blev tidigare uppringd av en "journalist".
Denne ville fråga lite om min medverkan på kampsportsgalan på söndag där jag ska vara konfrencier. Såhär lät det:

Vad har du för relation till kampsport?
Min bror har svart bälte i karate, och jag har testat några gånger.
Ska du köra stand-up på söndag?
Nej, eftersom jag inte "kör stand-up" så hade jag inte tänkt göra det på söndag.
Så du kommer inte vara rolig? (nu började jag tröttna...)
Jag ska hålla ihop och leda evenemanget och jag hoppas att kunna göra det på ett underhållande sätt.
Alla känner ju igen dig från Skilda Världar.
Jaha?
Hur tog du steget från såpaskådis till humor? (snälla....)
Ja, det var 10 år sen jag gjorde Skilda Världar och sen dess har jag ju gjort en del annat innan jag började med humor.
Ja, jo du är ju en otroligt etablerad skådespelare. (ta inte i så du spricker..)
Kanske det.

Här tror jag att "journalisten" hörde på mitt tonfall att det var dags att avsluta den här briljanta intervjun.
Men allvarligt. Jag förstår inte. Om man ska ringa och fråga någon saker och ta en annan människas tid. Tänk igenom frågorna innan. Spela in det på band och lyssna hur det låter, gör nåt vettigt så kanske det blir bra. Men ring inte och ställ idiotfrågor!

Att fråga hur jag tog mig från såpaskådis till humor är för fan samma sak som att fråga "journalisten" hur denne tog sig från spjälsängen till kvällstidningen.
Nej, skärpning. Även om du har en praktikplats!