Jag pratar om jogging, löpning, att springa.Vad är grejen? Hur ska man orka?
Jag ska börja med: Varför ska jag bli en joggare?
- Det är en bra träningsform.
- Enkelt - det är bara att klä på sig och gå ut och springa.
- Du behöver inte åka någonstans.
- Du behöver inte betala dyra pengar.
Hur ska detta ske?
Ja, jag tycker att det är sjukt tråkigt att springa. Verkligen. Otroligt tråkigt.
Men efter man har sprungit så är det en helt fantastiskt skön känsla.
Så jag vill få rutin på det.
Nu har jag sprungit två dagar i rad och det är ju bra, men det brukar sluta där, eller kanske jag springer fyra gånger på en vecka och sen tröttnar jag.
Men nu ska det bli ändring på det. Jag ska springa tre gånger i veckan.
För att jag vill och jag vet att jag kan.
Jag kommer att börja med en slinga som är 5 km.
Den ska jag springa tre dagar i veckan i fyra veckor sen ska jag belöna mig själv.
Jag ska köpa ett par nya löparskor. Jag ska gå till ett sånt proffsställe där dom testar en på ett rullband och avgör vilka skor man ska ha.
Mina tips:
- Lyssna på bra musik. Inte halvbra utan den bästa musiken du vet. Gör om din låtlistan ofta så att du inte tröttnar och det är bra om du inte alltid vet vilken låt som kommer härnäst.
- Spring olika rundor varje dag, man tröttnar snabbt på att se samma omgivning.
- Belöna dig själv. Bestäm innan vad du ska belöna dig med och när, som t.ex nya skor.
- Har du aldrig sprungit eller var det länge sen så börja med väldigt korta sträckor. Spring i 3*5 min första veckan, nästa vecka springer du 3*10 osv. Det är en bra känsla om du vill springa mer när du är klar (kör du slut på dig själv från början så finns det en risk att du inte gör om det)
10 rundor till och sen får jag köpa nya löparskor!
Inlägg
7 kommentarer:
Jobba på! Och så får man grymt snygga ben av att springa;) (Det har du säkert redan innan...men de blir ÄNNU snyggare:D
Jag måste bara få säga tack till dig!
Det är tack vare dig som jag har kommit iväg ut i spåret!
Du ger en motivation och bra energi på någon vänster :P
Det låter konstigt kanske, but it´s true i alla fall!
så tack!
Börja lugnt bara. Jag skulle inte rekommendera dig min stil. Otränad som satan, spring (tävlingsmänniska som jag är) nästan hela rundan, trots att det börjar komma en lätt väsande ljud från lungorna.
När jag sen kom hem och hunnit in i duschen, så slog illamåendet till. Fick ligga på en handduk på golvet i ca en kvart, för att återgå någorlunda till ett normalt tillstånd... :-D
Du är inte dålig du! Jag kan verkligen behöva dom här tipsen, problemet för mig är att inomhus kan jag springa typ hur långt som helst, men när jag ska springa ute tar det bara stopp! Jag får prova några av dina tips o se om det hjälper. Ha det bra :)
För att orka så ska man inte tänka så mycket. Börjar man fundera varför eller när man ska bege sig ut i spåret eller på vägen (eller vart man nu springer) så blir man fast hemma. Sedan att inte lova sig själv att springa 3 ggr/vecka, utan när man känner för det :)
Vad kul att jag har inspirerat er! jag måste sätta upp mål att springa t.ex 3 gånger i veckan, men det är förstås olika från person till person.
Skriv gärna och berätta hur det går för er!
Det är så himla skönt att du beskriver tankar om att springa som är fullt mänskliga, annars stöter man mest på måbra/motion/kost osv. på bloggar som är helt neurotiska på den punkten istället. Så TACK för att du skriver så man kan känna igen sig på ett mänskligt plan.
Apropå att bestämma 3 ggr/vecka eller springa när man vill så tror jag det finns en mellanväg. 3 ggr/vecka är ju optimalt för att man ska få resultat OCH vila så jag tycker det borde vara ett rimligt mål för de flesta. Då kan man även identifiera sig som "en person som springer 3 ggr/vecka", vilket kan vara väldigt viktigt för motivationen. Däremot ska man inte vara så hård mot sig själv om man inte sticker ut en eller två av de planerade gångerna någon/ett par veckor. Det är som godis, äter man det kan man lika gärna njuta av det och säga "vad sjukt gott det var med choklad ikväll!" istället för det närmast obligatoriska "åååh, vad MÄTT jag känner mig nu, nu blir det inget godis på en månad".
Så om man inte kommer ut någon gång behöver man inte slå på sig själv för det och det tror jag är väldigt viktigt, annars straffar man sig själv mer mentalt än uppmuntrar och då finns risken att man slutar springa helt för "det är ju ändå ingen idé" - man har slutat identifiera sig själv som "personen som springer 3 ggr/vecka", helt i onödan.
Nu ska jag smälta maten så jag kan sticka ut och springa sen, motiverad blir man helt klart av din blogg! :)
Skicka en kommentar