Det var mig ett sant nöje

Jag var laddad igår. Jag kände mig elak och i form.
Jag skulle få grilla Alex Schulman, detta riksas.
Jag skulle få ge igen från alla som blivit sårade och kränkta genom Alex tid som självutnämd härskare of mean.
Vi träffades vid 17 vid inspelningsplatsen. Alex och hans bror kom. Det passades upp på dom. Det serverades vin och det plockades fram fruktfat. Varför? Själv är man glad om man blir tillsagd när man ska vara där. Men här svassades det. Man hade bonat golvet och bytt kuddar i studiosoffan. Allt för Alex Schulman. Vilket trams.
Men jag var glad, jag skulle få släpa honom i smutsen och förnedra honom och han skulle inte kunna göra annat än att sitta och ta emot. Jag hade tänkt köra på stilen, "jag vet ju inte riktigt vem du är...", men jag kände att det dels skulle vara för dumt och nu när jag kunde gå på hårt så skulle jag ju inte missa mitt tillfälle. Och så blev det. Jag släpade...eller vi släpade alla Alex genom långa smärtsamma partier av smuts. Det dallrade förakt i luften. Mitt tal handlade mycket om Alex likheter med...ja, ni får se när det sänds.
Alex fick vad han förtjänade av oss alla. Och lite till.

Jag vet inte med dom andra men jag gjorde det ändå med en stor portion kärlek.

Jag vill möta honom igen. Jag tror att vi kommer att mötas igen. Jag vet inte i vilket sammanhang. Men det är en känsla jag har.

Jag återkommer med sändningstid för programmet.