Jag blev ofta slumpen

Jag läste den här artikeln i Aftonbladet och fick otroligt tydliga minnesbilder av hur det var att inte bli vald. Ni vet alla dom där situationerna när det skulle väljas i klassen, t.ex när vi skulle spela brännboll. Jag var inte bra på brännboll. Jag var dålig på att träffa bollen, jag behövde alltid använda det där platta tjocka brännbollsträt, det där trät som var pinsamt att använda. Och om jag någon gång träffade bollen så sprang jag inte fort. Nej, jag blev alltid bränd, så visst jag var aldrig en tillgång i laget. Men att varje gång man skulle spela stå där och se en efter en bli vald och veta att jag blir nog vald sist, eller ännu värre, man blev "slumpen", vilket betydde att vi kunde stå tre stycken kvar under valomgången, då kunde en lagledare säga till den andre - Du får slumpen. Det var oftast jag och två till. Det sög. Det sög hårt att bli slumpen. Dom sa inte ens mitt namn, jag var slumpen.
Så när jag läser den här artikeln så blir jag ganska arg. Jag förstår att lärarna säkert tycker att det är toppen att elever ska få agera själva och ta egna beslut. Men på bekostnad av vadå? Nej, jag tycker inte att man ska sätta barn och ungdomar i positioner där man ska välja vem som är bra och inte, vem som är snäll och inte, vem som är snygg och inte eller vad det nu kan handla om För det är aldrig kul att inte bli vald eller att bli "slumpen".