Jag tänker på fysiska personer.
Jag har många i min närhet, såna som tycker att det är helt naturligt att om jag står på en fest och pratar med någon smyger upp bakom mig och står och håller om mig bakifrån. Förstår ni vad jag menar? Då menar jag inte MrS, som jag mer än gärna är fysisk med såklart, nej, jag menar vänner. Det är säkert mig det är fel på, jag skulle vilja vara sådär skönt spontan och fysisk och härlig men nej. Det funkar inte för mig. Jag ryser i hela kroppen och blir stel och vill bara gå därifrån. Eller folk som vill hålla i handen? Jag har hållt handen. På dagis. Men nu, nej tack! Vad är det? Eller man sitter och fikar med någon vän, som lägger huvudet på min axel och säger, åh, det är så kul att se dig. Visst jag tycker att det är kul att ses också, MEN TA BORT DITT HUVUD! Usch, nej, håll tassarna borta. Jag kan inte hantera det. Tråkigt men sant.
Jag kramar gärna om mina vänner men jag vill inte gosa.
Vill gosa med MrS and the dogs, inte med the friends. Sorry.
onsdag 7 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Åhh så jag känner igen mig det där, och jag önskar att mina vänner skulle förstå men för dem är det helt naturligt medan jag vill bara springa mil därifrån.
Konstigt, för som du skriver så kramar jag gärna om min vänner när vi ses men det räcker...haha.
Vi kanske måste skriva en instruktionsbok till våra vänner?
Håller med dig helt här.
Ja det tror jag, och försöka få dem att förstå att det INTE handlar om att vi ogillar dem utan att vi bara inte vill ha en massa gos hit o dit...
Jag håller oxå med, varför ska en del vara tvugna att taaaa på en hela hela tiden. Det värsta jag vet är de som promt måste sitta och stryka en på armen med ena fingret så nackhåren reser sig! Nä tack, hunden, ungar o en kelsjuk sambo det räcker långt!
Skicka en kommentar