I think I`m done with...

...storstan!
Ja, jag känner mig stundvis väldigt less.
Visst, det är jättemysigt att kunna gå ner på ett fik och få en god kaffe...det är jätteskönt att bara kunna ta en bio...det är jätteskönt att bara kunna gå ut och käka vilken sorts mat man vill...det är toppen att bara kunna gå ut och shoppa...
MEN...jag vill inte sicksacka mig fram mellan sönderstressade människor, den ena mer speedad än den andra...jag vill inte bli stressad om jag väljer att gå i normal takt på trottoaren och inte småspringer, men det går inte för ska man gå i Stockholm så måste du nästan småspringa, annars hör du någon bakom som muttrar...-Men snälla...
Jag vill inte möta sura ansikten på gatan eller gå brevid folk som skriker ut sin livshistoria i en blå blinkande snäcka som dom stolt har kört in i örat...
Nej, jag vill bort från stan. Jag vill gärna komma på besök, kanske till och med varje dag. Men när jag vaknar vill jag dricka en kopp kaffe på min balkong och titta ut mot det gröna och ha det tyst omkring mig...och samma sak när jag kommer hem, jag vill svepa in mig i en filt, sätta mig på balkongen och höra...ingenting, jag vill gå ut med mina hundar i skogen och jag vill inte ta bilen till skogen, jag vill ha den runt hörnet från min port. Jag vill kunna gå ut och sätt mig på en gräsmatta...


Thank God att jag är på väg.