Varför blir man så j-la uppstyrd...

...i vardagen?
Eller jag blir det bland...
På semester blir jag mycket mer -Äh...
Som till exempel det här med maten, på semestern äter jag när jag är hungrig. Idag åt jag och mr S vid fyra tiden...vi åt någon focaccia med sallad, jättegott! Men hade vi varit hemma i vardagen så hade jag ätit min focaccia med största förvirring. Det hade låtit ungefär såhär:

S - Gott!
C - Ja, verkligen...men...
S - Vadå?
C - Äh, det var inget...
S - Jo men säg.
C - Är det här middag nu?
S (avslappnat skön året runt) skulle säga -Jag vet inte...det är väl kanske lunchmiddag...?
C - Men vi har ju bara ätit frukost...
S - Ja, då är det väl lunch.
C - Klockan fyra?
S - Sen lunch.
C - Så vi ska äta middag sen?
S - Ja, om vi blir hungriga...
C - Men de måste vi väl veta, vi ska väl handla?
S - Ja, eller så går vi ut och köper något.

Såhär kan det vara och nu undrar jag VARFÖR? Varför blir jag automatiskt inrutad när jag åker genom tullarna till Stockholm...
Nej, det ska det ändras på, jag ska äta när jag är hungrig och sluta schemalägga...De är ju faktiskt jättetråkigt. Här ska det ätas focaccia (eller något annat...) på dygnets alla tider!
Livet är en fest!