Det finns inga snabba vägar

Jag ska ut och springa nu. Ja, men jag tycker faktiskt att det ska bli ganska skönt.
Men det har tagit många månader att börja tycka det. Jag trodde aldrig jag skulle vänja mig, jag trodde aldrig jag skulle orka jogga uppför en lång backe, i början hade jag en regel att jag fick gå i backar...Men nu klarar det med. Men det är ju så, det är bara att stå ut, det blir lättare med tiden...
Jag såg ett väldigt märkligt tv-program, eller så märkligt var det väl inte, men jag tänkte på det efter jag hade sett det. Det var något på 3:an, det var en tjej som hade testat alla bantningsmedel från a till ö. Det ena pulvret var tydligen sämre än det andra och det var piller och det var kapslar m.m m.m Och det enda jag kunde tänka på var...Men om du hade promenerat den tiden som du har lagt på att köpa och äta och tänka pulver, så hade det nog hänt något...Det finns inga snabba vägar! Så är det bara. Det är klart att man kan gå ner av att byta ut två mål om dagen mot en pulverdrink, men du går ner om du byter ut två mål mot ett glas mjölk. Sen ska det ju vara massor av bra grejer som ersätter allt det man måste få i sig men, ärligt, i pulverform? Jag förstår att man äter extra proteinpulver när man tränar mycket, eller för att gå upp i vikt, men att byta ut mot pulver? Nej. Det tror inte jag på. Jag tror på att röra på sig. Ut och gå, ut och spring, gå och simma. Det finns inga snabba vägar till att bli smal. Nej, SAD BUT TRUE! Men så är det. Släng allt pulver och piller och skit och börja röra på dig 30 minuter om dagen och strunta i pommes friten så ska du se att det händer nåt.
Kommer ni inte ihåg vad dansläraren sa i Fame...Du måste betala med blod, svett och tårar...
Nu ska jag ut och betala...